Supermiljöbloggen har pratat med Sveriges finansmarknadsminister om vad som egentligen händer nu när klimattoppmötet i Paris är över.
I dag och i morgon kommer partierna i riksdagen att debattera och besluta om regeringens förslag till miljöbudget för år 2016. Tidigare i höstas sa Per Bolund (MP) att allianspartiernas motförslag på miljöområdet kan ses som ”fyra nyanser av nedskärningar”. Ett exempel på detta, som finansmarknadsministern nämnde i en intervju med Supermiljöbloggen i oktober, är regeringens satsning på det man kallar klimatklivet (som bland annat Miljöaktuellt skrivit om nyligen). Här handlar det om 600 miljoner kronor i regeringens budget för nästa år som får användas för klimatinvesteringar på lokal och regional nivå.
Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna vill dock helt ta bort denna post, det vill säga skära ned anslaget med 600 miljoner. Sverigedemokraterna vill skära ned det med 500 miljoner medan Liberalerna vill minska det med 600 miljoner mot bakgrund av att Liberalerna samtidigt anslår 200 miljoner på ett liknande område riktat mot långsiktiga klimatinvesteringar. (se punkt 1:18)
Under måndagen nådde Supermiljöbloggen finansmarknadsminister Per Bolund på telefon.
Från Centerpartiets sida har man framfört att satsningen på klimatklivet är ett försök att under ny täckmantel presentera det före detta så kallade Klimp-bidraget, som man menar var administrativt betungande och byråkratiskt. Hur ser du på det?
- Det finns en hel del olika åsikter om Klimp-bidraget. Men klart är att det kom igång väldigt mycket aktiviteter runt om i landet som inte skulle ha kommit till skott annars. Så på det sättet fungerade det. Men vi har analyserat Klimp och kommit fram till att en lite annan modell skulle vara mer effektiv. Det är därför vi har bytt spår och nu har mer av en upphandlingsmodell, där det är de mest effektiva åtgärderna för att minska utsläppen som får ta del av resurserna. Det blir på så sätt en ökad styrning som ser till att pengarna används där de får allra störst verkan.
- Så kritiken tycker jag faller ganska platt. För mig är det uppenbart att klimatarbetet måste byggas upp lokalt eftersom det är där som utsläppen sker. Och när staten nu går in och medfinansierar en stor mängd olika initiativ kommer det definitivt att börja hända saker runt om i landet.
Hur ser du på möjligheterna att regerings- och oppositionspartierna kan komma överens på klimatområdet framöver?
- Jag är faktiskt bekymrad. Säger man att man vill ha en hållbar värld i framtiden då måste man också leverera konkret politik, och konkret politik kostar.
Om man ser till nästa år, vad händer då inom ditt ansvarsområde?
- Från regeringens sida försöker vi på olika sätt lyfta in hållbarhetsfrågorna i finansmarknadsområdet. Nyligen hade vi till exempel ett rundabordssamtal om fonders koldioxidavtryck. Många fonder har redan börjat mäta detta och nu uppmuntrar vi dem att hitta former för jämförbarhet så att man kan jämföra dem med varandra. Jag förväntar mig handling under början av nästa år, och jag har också sagt att kommer man inte loss och hittar en gemensam syn så är jag beredd att ta detta genom politiken i stället.
- Vi har nyligen även tagit emot en rapport om bankers utlåningsverksamheter utifrån ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. Sedan har vi en rapport som kommer i februari, om klimatförändringarna kopplat till ekonomisk stabilitet, samt också en fondutredning som ska vara klar vid halvårsskiftet som kommer titta på hur fondförvaltare integrerar olika hållbarhetsaspekter. Så det kommer definitivt att finnas en hel del underlag för oss att gå vidare med.
Du var på plats i Paris under den första förhandlingsveckan, bland annat när regeringen anordnade ett seminarium om initiativet Fossilfritt Sverige. Vad är ditt intryck av klimattoppmötet?
- Det jag framför allt slogs av var viljan och styrkan i ambitionerna, inte minst från näringslivets sida där väldigt många var frustrerade över att politikerna har så svårt att komma till skott. Det får man ändå säga är en ganska stor förändring jämfört med Köpenhamnsmötet 2009.